Beteende på djupet är andra delen i serien Nå fram, som hjälper oss ha ärliga samtal och söka gemensam sanning även med dem som inledningsvis är ovilliga till det.

Du kanske bekymrat har funderat: Jag tycker några av mina vänner har börjat resonera så konstigt. Jag känner inte riktigt igen dem längre. Vad hände?

Med en modell av vårt sinne försöker vi förstå.

Insikten om hur vårt sinne fungerar ger oss en bättre möjlighet att reflektera över hur vi själva och andra reagerar. Det skapar en inre trygghet som det blir enklare att agera utifrån. Insikten ger oss en förståelse för andras tankar och leder oss till ett mer inkluderande förhållningssätt.

Vi får ett ovanifrånperspektiv och kan i stunden reflektera över hur vi förhåller oss till varandra. På det sättet blir vi inte lika lätt triggade och vi triggar inte andra lika ofta. Med insikt i hur vi själva och andra fungerar blir vi bättre på att nå fram.

Mentalt isberg

Vi kan se vårt sinne som ett isberg. Vi ser endast den lilla delen över ytan, det medvetna. Den verkliga storleken och kraften göms under ytan, i det undermedvetna.

Med det medvetna menar vi de tankar, känslor och minnen som vi är medvetna om i ögonblicket. Vårt undermedvetna är en reservoar av tankar, känslor och minnen som påverkar oss utan att vi är medvetna om det. Övervägande delen av vår mentala kapacitet är undermedveten.

Vårt undermedvetna hjälper oss ofta att ta beslut, som när magkänslan får bestämma.

Österrikaren Sigmund Freud (1856–1939) anses vara grundaren av den moderna psykoanalysen. Hans teorier har beskrivits med hjälp av isberget som en metafor. [1]

Ryttaren och hästen

Ett annat sätt att se på vårt sinne är som den kompetente ryttaren och hans häst. Det var Paul MacLean (1913–2007), amerikansk läkare och hjärnforskare, som introducerade denna metafor. [2]

Ryttaren är erfaren och logisk och representerar vårt rationella sinne. Hans häst är stark och instinktiv och representerar vårt emotionella sinne.

Under kända förhållanden utan hinder blir det lättare för ryttaren att ha kontroll. Men vid överraskningar, rädsla eller stark lust måste ryttaren bestämt hålla i tyglarna, annars skenar hästen. En kompetent ryttare lär känna sin häst och kan ofta tygla den, men blir hästen skrämd reagerar den omedelbart och kraftfullt och får därför ytterst sista ordet.

Gungbräde

Vi kan se balansen mellan vårt rationella och emotionella sinne som ett gungbräde. När vi upplever fara måste vi snabbt kunna ställa om. En av försvarsmekanismerna är att den rationella delen av vårt sinne blockeras. [3]

Instinktivt känner vi igen när andra brusar upp och vi blir triggade. Att vi fungerar så är naturligt. Om någon i flocken upptäckt något farligt gör de andra bäst i att också ta det på allvar.

Vi påverkar varandra även i den motsatta situationen. Om du behåller lugnet får det effekt även på andra och du hjälper dem att också lugna ner sig efter en stund.

När någon blivit triggad är det svårt att nå fram. Man går i försvarsställning och är inte mottaglig för ny information.

90-sekundersregeln

Så hur gör vi då för att behålla lugnet när vi blir triggade? Innan vi svarar på det försöker vi förstå vad som händer i kroppen när vi blir upprörda. Vi känner lätt igen när vi blivit triggade. Pulsen och andningsfrekvensen höjs, det hettar till och vi rodnar när blodflödet ökar i armar och ben. Vi förbereder oss för försvar.

Rent fysikaliskt släpper hjärnan ut adrenalin, ett stresshormon, när den upptäcker fara. Hormonet rusar genom din kropp. Inom 90 sekunder har adrenalinet nått ut i hela kroppen och effekten är över.

När effekten avtar kan du välja att mentalt stanna kvar i situationen och utlösa reaktionen på nytt. Men du kan även välja att försöka avbryta cykeln och hålla dig lugn. Vi har makten att välja vem och hur vi vill vara i varje ögonblick, oavsett vilka yttre omständigheter vi befinner oss i, vidhåller hjärnforskaren och stroke-överlevaren Dr Jill Bolte Taylor, författare till boken Whole Brain Living. [4]

För att avbryta cykeln håller du tillbaka impulsen att reagera. Sluta tänk på situationen som utlöste reaktionen. Fokusera istället på något inre. Ta djupa andetag. Du kan tänka Lugn på din utandning. [5]

De vi pratar med fungerar på samma sätt. När du upptäcker att någon blivit triggad så vet du, att om du väntar en liten stund får du en möjlighet att hjälpa dem att bryta cykeln och leda samtalet vidare i en mer givande riktning.

Kognitiv dissonans

Nu beskriver vi ett fenomen som kan utlösa en emotionell reaktion.

Om man försöker hålla två motstridiga idéer i medvetandet samtidigt uppstår en obehagskänsla. Det kan vara något i vårt beteende, synsätt eller identitet som inte passar ihop. Fenomenet kallas kognitiv dissonans och myntades av Leon Festinger 1957 när han publicerade sin teori om kognitiv dissonans. [6,7,8]

Man behöver inte vara medveten om orsaken till den kognitiva dissonansen för att den ska kännas. Vanligtvis är det snarare tvärtom; man brukar omedvetet undvika tankegångar som skapar dissonans.

För att lindra obehaget av kognitiv dissonans är det vanligt att försöka bortförklara, förneka eller undvika ny information som inte passar in.

Vanliga tecken på kognitiv dissonans är skuldkänslor, beslutsångest och skam. Dissonans är ofta motiverad av sociala påtryckningar och grupptryck. [9]

Rökaren i dissonans

Många identifierar sig som en person som vill leva hälsosamt, ofta också de som röker. Samtidigt vet vi att rökning skadar hälsan. Rökaren kan uppleva dissonans när beteendet inte passar med identiteten.

För att lindra obehaget kan man bortförklara. Jag går upp i vikt om jag slutar och det är minst lika illa. Man kan förneka. Jag röker ju så lite. Och man kan undvika. Jag vill inte höra talas om några sjukdomar.

Djupare plan

Edward T. Hall beskriver, i sin bok Beyond Culture från 1976, att vi kan se vårt sinne som uppdelat i plan som relaterar till varandra. [10] Ju djupare i vårt sinne vi undersöker, desto mer grundläggande blir tankarna. Men ytterst är det bara personens beteende vi kan se.

Vi kan se det som att vårt beteende är vad vi gör. Ett plan under hittar vi vår förmåga, vanor och kunskap, som påverkar hur vi gör det vi gör.

På ett ännu djupare plan finns vårt synsätt, våra attityder, föreställningar och värderingar. Vårt synsätt avgör varför vi gör som vi gör.

Ännu djupare hittar vi vår identitet, vår självbild. Detta plan avgör hur vi ser på oss själva. Vem är jag som gör detta?

Planens förhållande

Alla planen i vårt sinne förhåller sig till varandra. De ytliga planen drivs av de underliggande. En förändring i ett ytligt plan är lättare att genomföra, men har mindre inverkan på hur vi beter oss. Vi är mindre känsliga för kritik som riktar sig mot ett ytligt plan.

De djupa planen definierar oss som individer. Påverkan av en förändring blir stor samtidigt som den tar mer tid. Vi är ofta mer känsliga för kritik som riktar sig mot ett djupare plan.

Beteende och förmåga tillhör de ytliga planen, medan synsätt och identitet tillhör de djupa. Vi nämnde tidigare att vi behöver välja synsätt och nu ser vi tydligare varför det kan vara en utmaning. När något väl är förankrat i vår självbild är det svårt att ändra på.

Våra förmågor är enklare att förändra. Det är det vi gör just nu, när vi skaffar oss kunskap om hur vi själva och andra fungerar.

Gruppidentitet

Som flockdjur är det naturligt att ingå i grupper. Utanförskap upplevs som otäckt. Samtidigt är det viktigt att ha ett hälsosamt förhållande till de grupper vi tillhör.

Om gruppen påtvingar sitt tankesätt på dig kan gruppens identitet ta över. Vi kan se det som att gruppidentiteten dominerar på ett djupare och fundamentalt plan. Socialt tryck från gruppen vi tillhör kan få oss att acceptera saker som vi annars inte skulle gå med på. [11]

Myndigheter och andra som på ett effektivt sätt vill påverka massorna går därför ofta direkt på gruppers ledare med sitt budskap. Man betonar därför också grupptillhörighet så att metoden blir extra verksam.

Orientering

Vi identifierar oss inte med en, utan med flera olika grupper. Vilken som kommer i fokus beror på det aktuella sammanhanget. Ibland identifierar vi oss kanske med gruppen aktivister, ibland med gruppen släktingar och ibland med gruppen föräldrar. Någon annan identifierar sig som medborgare, med fotbollslaget och kanske också som förälder.

Vi delar alltid några av våra grupper med den vi samtalar med. Vi kan leda samtalet, dess sammanhang, i en riktning där våra gruppidentiteter sammanfaller. Om vi båda identifierar oss som föräldrar kan vi utgå ifrån det i samtalet. Det är så vi kommer på samma sida. [12]

Att komma på samma sida innebär inte att vi låtsas vara någon vi inte är. Det handlar istället om att vi väljer ett sammanhang—att vi närmar oss varandra.

Låt inte etiketten fastna

Ibland förväntar sig de vi samtalar med att vi tillhör grupper som är i opposition med varandra. Som en försvarsmekanism kan då vår grupptillhörighet bli ifrågasatt när vi försöker orientera oss på samma sida. [3]

Ett sätt att bli ifrågasatt på är att låta en nedlåtande etikett—som målar upp en karikatyrbild av oss—användas för att placera oss i ett fack på motståndarsidan. Antivaxxare är en sådan etikett. Om vi accepterar det kan våra argument enkelt avfärdas och det blir svårt att nå fram.

Så även när vi möter opposition blir det vår uppgift att etablera idén att vi är på samma sida. Acceptera därför inte etiketten, utan be dem istället på ett vänligt sätt förklara vad de menar när de uttrycker sig på det sättet.

Be dem förklara

En nedlåtande etikett riktar djup kritik mot den vi är—vår identitet. Det är provocerande, men undvik att bli triggad.

Även om vi alla känner till de här etiketterna har de inte definierats på något tydligt sätt. Det blir inte lätt att förklara vad de menar när vi på ett vänligt sätt ber dem. Samtalsdynamiken ändras ofta när de försökt förklara. [3]

Om någon säger. ”Du sprider desinformation!”

Då kan vi svara. ”Det gör jag kanske. Vilken desinformation är det jag sprider?”

Någon annan kan säga. ”Du är en sådan konspirationsteoretiker!”

Då kan vi fråga ”Okej, jag hör vad du säger. Vad var det jag sa som är en konspiration?”

Sjuk lydnad

Följande experiment visar hur vårt beteende beror på vilken situation vi upplever att vi befinner oss i. Charles K. Hofling arrangerade en realistisk studie 1966 i USA med sjuksköterskor som var omedvetna om att de var inblandade i ett experiment. [13]

Man frågade sjuksköterskorna om de skulle ge dubbel maximal dos av en för dem okänd och påhittad medicin, Astroten, till sina patienter. Endast 2 av 33 (6%) skulle göra det. De andra vägrade eftersom de såg livshotande risker.

I den andra delen av experimentet ringde forskaren upp nattsköterskor på ett psykiatriskt sjukhus. I sken av att vara läkare ber forskaren sköterskorna att ge dubbelt den maximala dosen av den påhittade medicinen. Hela 21 av 22 (95%) av sjuksköterskorna lydde läkarens order och var på väg att ge medicinen till sina patienter när en dold observatör hindrade dem.

Auktoritär påverkan

Myndigheter beter sig på ett alltmer auktoritärt sätt. Med perspektiv på de otaliga, tragiska historiska händelserna mänskligheten har fått genomlida, är det lätt att tänka: Hur kunde befolkningen gå med på det?

Vi försöker förklara.

När vi upplever tvång ger många efter. Men när det påtvingade beteendet inte passar med vår självbild upplever vi kognitiv dissonans. För att komma undan obehag så ändrar vi undermedvetet på hur vi ser oss själva och kan rentav stödja åtgärden. [9]

Att vi fungerar så känner myndigheter väl till. Nya rekommendationer introduceras ständigt och får oss att gradvis ändra vår självbild genom att varje gång skapa kognitiv dissonans. [14]

När vi inte står upp för oss själva

Rekommendationen om att bära munskydd kan fungera som illustration. En person som identifierar sig som en god medborgare och tycker att det är viktigt att skydda andra och tar som vana att följa regler och råd.

När myndigheter och media oavbrutet betonar hur viktigt det är att bära munskydd för att skydda andra ökar det sociala trycket. Grupptrycket blir för stort för många och man följer rekommendationen trots besvär och tveksamhet. Synsättet att vi skyddar andra kommer i konflikt med självbilden att vi har civilkurage och kan sätta ner foten om det skulle gå för långt. Dissonans uppstår. [9]

Vi löser det genom att omedvetet förstärka den kollektiva delen i vår identitet och undertrycka vår individualitet. På det sättet förändras vår personlighet. Och det kanske är just det som är syftet: Att försvaga vår individualitet och få oss att inte ifrågasätta och sluta tänka själva. [14]

Sammanfattning

När vi upplever fara ställer vi snabbt om; den rationella delen av vårt sinne blockeras. När någon blivit triggad är det svårt att nå fram. Man går i försvarsställning och är inte mottaglig för ny information.

Vi påverkar varandra även i den motsatta situationen. Om du behåller lugnet får det en lugnande effekt även på andra. Du hjälper dem också att lugna ner sig. För att avbryta cykeln så måste du själv hålla tillbaka impulsen att reagera. Sluta tänk på situationen som utlöste reaktionen.

När vi upplever tvång är det lätt att ge efter. Om vårt påtvingade beteende inte stämmer med vår självbild, upplever vi kognitiv dissonans. För att komma undan obehag ändrar vi undermedvetet på hur vi ser på oss själva och kan till och med börja stödja åtgärden.

Vi identifierar oss med flera grupper och delar alltid någon av dessa med den vi pratar med. Vi kan leda samtalet i en riktning där våra gruppidentiteter sammanfaller. Det är på det sättet vi kommer på samma sida. Att komma på samma sida innebär inte att vi låtsas vara någon vi inte är. I stället väljer vi ett sammanhang för att närma oss varandra.

Referenser

1. Freuds personlighetsmodeller, Learnify, http://www.learnify.se/learnifyer/ObjectResources/38faf135-39d6-4de0-9d4d-0573a1f0cbcd/03%20Freuds%20personlighetsmodeller/lecture/pdf/personlighetsmodeller.pdf
2. The Rational Rider and Emotional Horse: Finding Balance, https://exploringyourmind.com/rational-rider-emotional-horse-balance/
3. Reaching People, https://reachingpeople.net/
4. Whole Brain Living: The Anatomy of Choice and the Four Characters That Drive Our Life, Taylor, 2021, https://www.sloww.co/whole-brain-living/
5. The 90-Second Rule You Can’t Afford to Ignore, https://onebodyinc.com/the-90-second-rule-you-cant-afford-to-ignore/
6. A Theory of Cognitive Dissonance. Stanford, Festinger, 1957, Stanford University Press, https://vdoc.pub/download/a-theory-of-cognitive-dissonance-bsf45tdv5o60
7. Cognitive consequences of forced compliance. Festinger & Carlsmith, 1959, The Journal of Abnormal and Social Psychology, https://faculty.washington.edu/jdb/345/345%20Articles/Festinger%20&%20Carlsmith.pdf
8. Kognitiv dissonans, Mindler, https://mindler.se/kognitiv-dissonans/
9. Princeton researchers discover new strategy to encourage vaccinations and masking, Fuller-Wright, 2021-09-21, Princeton https://www.princeton.edu/news/2021/09/21/princeton-researchers-discover-new-strategy-encourage-vaccinations-and-masking
10. Beyond Culture, Hall, 1976, https://monoskop.org/images/6/60/Hall_Edward_T_Beyond_Culture.pdf
11. Peer pressure, Psychology Wiki, https://psychology.fandom.com/wiki/Peer_pressure
12. The Importance of Orientation, Unravel, https://www.unravel.org.uk/catch-up
13. An experimental study of nurse-physician relations, Hofling, 1966, Journal of Nervous and Mental Disease, https://www.simplypsychology.org/hofling-obedience.html
14. MINDSPACE Influencing behaviour through public policy, Halpern, 2010, Institute for Government, https://www.instituteforgovernment.org.uk/publications/mindspace

Materialet har tagits fram av Vi tillsammans i samarbete med Reaching People.