Bli kartläsare är tredje delen i serien Nå fram. Denna del hjälper oss att ha ärliga samtal i vilka vi söker en gemensam sanning även med de som inledningsvis är ovilliga.

Du har kanske frågat dig: Varför märker inte alla att det är något som inte stämmer?

Vi försöker hitta en förklaring.

Vi uppfattar verkligheten genom att tolka den i enlighet med den inre kartbild vi skapat genom egna erfarenheter. Kartorna är personliga och skiljer sig åt. Om vi inte förstår varandras kartor talar vi förbi varandra och får svårt att nå fram.

Vart vi än vänder oss ser vi reklam och marknadsföring. Med liknande metoder använder sig media och myndigheter av propaganda när de vill påverka oss. Om vi förstår hur propaganda är uppbyggd kan vi enklare upptäcka—och påtala för andra—när den används.

Med en förståelse för hur de offentliga narrativen är uppbyggda, ser vi vilka pusselbitar som behöver komma på kartan. När vi förstår varandra kan vi nå fram.

Vår inre karta

Vi har en inre karta. Kartan representerar vår verklighetsuppfattning och innehåller kunskap, föreställningar och värderingar. Vi kan se hur den spänner över alla plan i vårt sinne. Vissa delar är medvetna, andra är undermedvetna. [1]

Vi behöver kartan för att göra verkligheten, med sina oändliga detaljer, förståelig.

Kartan är personlig

Varje person har en unik och individuell karta. Vi bygger vår karta, vår uppfattning, både med självupplevda erfarenheter och med erfarenheter vi får berättade för oss.

Det kommer alltid att finnas glapp mellan verkligheten och vår karta. Berättelser som vi får via media får också stor plats. Om de berättelserna inte är sanningsenliga blir glappet större. Men se inte kartan som rätt eller fel, utan se istället hur användbar den är. [1]

Vi behöver förstå varandras kartor för att nå fram. Varje samtal blir en möjlighet att förstå varandra bättre.

Filter

Vi filtrerar information när vi bygger våra kartor. Filtren är nödvändiga, eftersom verkligheten har alldeles för många detaljer. När vi bygger upp vår kartbild utgår vi från våra tidigare erfarenheter och filtrerar ny information på huvudsakligen tre sätt; radering, förvrängning och generalisering. [1]

Våra kartbilder blir unika eftersom vi alla har filtrerat på olika sätt. Att vi filtrerar olika kan förklara att vi kan se saker på så olika sätt.

Radera

Varför raderar vi information? Det gör vi för att vi omöjligt kan ta emot all den information som vi får. För att inte viktig information ska drunkna i flödet raderar vi allt som vi bedömer som oviktigt.

Hur gör vi det? Vi behåller endast det vi har i fokus. Det andra raderas. Vi avfärdar också den information som inte passar in på vår karta. Det blir helt enkelt en för stor ansträngning att pussla in den. Att radera hjälper oss att undvika kognitiv dissonans.

Vad kan gå fel när vi raderar information? Skulle den raderade informationen vara viktig blir vår karta gles med många hål.

Ett exempel på hur information raderas, är att vi sällan tänker på att alla läkemedel faktiskt har biverkningar och att de aldrig kan vara helt riskfria.

Ett annat sätt att radera på är att undvika informationskanaler vi inte litar på.

Förvränga

Varför förvränger vi information? Det gör vi för att fylla ut informationsluckor. På det sättet får vi en bättre täckning med vår karta.

Hur gör vi det? Förvrängningen sker när vi börjar göra antaganden. Vi föreställer oss hur det hänger ihop och fyller själva i luckorna i informationen vi fått.

Vad kan gå fel? När vi gör antaganden upplever vi det som att vi gjort en upptäckt—vi har fått en aha-upplevelse. Vi litar därför överdrivet mycket på våra egna antaganden.

Om man önskar manipulera oss kan man, istället för att direkt presentera sitt budskap, insinuera det. Man ger då information som avsiktligt saknar det man vill insinuera. Om vi har otur fyller vi själva i med det avsedda budskapet.

Exempel på hur vi har förvrängt information är att vi ser rekommendationer som tvingande. En annan är att vi antar att det måste finnas en anledning till att någon uttrycker sig nedlåtande om någon annan. Vi får då lätt en förvrängd bild av den personen.

Generalisera

Generaliseringar är antaganden vi har kring en situation eller sak. Vi generaliserar för att instinktivt känna igen viktiga situationer. Generaliseringar bestämmer ofta hur vi reagerar.

Hur gör vi det? Vi drar slutsatser kring erfarenheter som liknar de vi redan har upplevt. Vi behöver bara två eller tre liknande erfarenheter för att generalisera. Erfarenheterna som leder till generalisering behöver inte vara självupplevda. Det kan vara andras erfarenheter som vi får berättade för oss. Sådana berättelser finns det gott om i media.

Vad kan gå fel? Generaliseringar är svåra att bli av med. Det blir ett problem om generaliseringen avviker mycket från verkligheten. Sådana generaliseringar gör det extra svårt att nå fram.

Ett exempel på en generalisering är att de som är kritiska till narrativet inte har ärliga avsikter och inte går att lita på.

Fakta, logik och förnuft

Fakta, logik och förnuft, varför fungerar det inte? Det beror inte på att dem vi pratar med inte kan förstå; de vill helt enkelt inte förstå. Anledningen till det är att vi inte är på samma sida. [1]

När vi är i opposition är vi inte mottagliga. Vi raderar, förvränger och generaliserar information ifrån andra grupper. Så kallade faktagranskare ger den som filtrerar en enkel utväg att slippa ta ställning till besvärlig information.

Många konversationer har handlat om att vi försöker övertyga varandra utifrån olika grupptillhörigheter och verklighetsuppfattningar. Det fungerar dåligt.

Propagandans 5 regler

I medeltal avsätts cirka 10 procent av ett företags omsättning till marknadsföring. [2] Ibland blir det mer. 2019 lade läkemedelsföretaget Pfizer 34 procent på reklam och försäljning. [3] Så mycket pengar satsar man bara om man vet att marknadsföring och propaganda fungerar.

För att förstå vad som hänt med vår familj och våra vänner studerar vi hur propaganda kan förvränga verklighetsuppfattningar. Med hjälp av propagandans fem grundregler undersöker vi hur den är uppbyggd.

I Norman Davies bok Europe: A History beskriver han i kritiska ordalag Europas historia med återkommande myndighetsövergrepp och hur propaganda systematisk används för att forma befolkningens verklighetsuppfattning. Utifrån hans arbete har han identifierat propagandans fem grundregler; förenkla, förvanska, blanda in, enhällighet och orkestrera. [4]

Förenklingen sker genom att reducera allt till en överförenklad motsättning mellan bra och dåligt eller gott och ont. En sådan förenkling är att det endast är vaccinet som kan hålla oss friska. Vi kan motverka genom att visa på de många alternativ som finns, såsom god kosthållning och motion.

Förvanskning sker genom att misskreditera och sänka trovärdigheten hos motståndare med karikatyrer och smutskastning. En sådan förvanskning var när man hängde ut personer som uppmuntrade naturliga metoder för att hålla sig frisk. [5] Vi kan motverka genom att inte acceptera nedlåtande etiketter.

Propagandan blandas in genom att föra in önskat budskap i de värderingar och övertygelser som målpubliken redan har. Som medborgare delar vi ofta värderingen att det är viktigt att ta ansvar och skydda oss själva och andra. Myndigheter kan då blanda in sitt budskap genom att sprida idén att den som inte följer råden eller tar vaccinet är självisk. Vi kan motverka genom att belysa det ologiska i resonemangen.

Enhällighet kan åstadkommas genom att presentera åsikten som om den vore allmänt vedertagen av alla experter och rättänkande människor. Ett exempel är att alla myndighetspersoner och experter säger att vaccinen är säkra. Vi kan motverka detta genom att visa på den stora mängden kritik som finns.

Slutligen propagandans sista grundregel, orkestrera. Ett exempel är en oändlig upprepning av samma budskap i olika varianter, kanaler och kombinationer. På det sättet kan motståndet dräneras även hos tvivlarna.

Upptäck propaganda

Nu när vi känner till vilka propagandans grundregler är kan vi lättare upptäcka när de används. Det är troligt att du upplever propaganda när; det är antingen för eller emot, nedsättande uttryck används, det är fördomsfullt, alla är överens och repetitionen är märkbar.

Vi förväntar oss något helt annat av dem som sysslar med ärlig journalistik. Ärlig journalistik vill ju visa upp flera sidor i ett omtvistat ämne. Ärlig journalistik visar respekt för alla och främjar förståelse och tolerans. Ärlig journalistik önskar en livlig och öppen debatt och söker variation för att fånga vårt intresse.

Kunskapshotellet

Kunskapshotellet är ett sätt att se kartan på.

Den som varit kritisk till hur narrativen presenterats i media har haft anledning att på egen hand undersöka hur det förhåller sig. Vi har studerat sjukdomar, läkemedelsindustri och internationella organisationer.

Med tiden har vi byggt kunskap och staplat sanning på sanning. Vi kan se sanningarna som vi staplat på varandra som våningar i vårt kunskapshotell. [1]

Den som okritiskt accepterat narrativen har inte haft den motivationen. Man kan även ha vävt in någon osanning, propagerade av media, i sitt kunskapshotell som förblivit ganska tomt.

Om vi basunerar ut sanningar ifrån takvåningen ner till den vi försöker nå på bottenvåningen, blir det svårt för dem att ta till sig informationen. Utan de underliggande sanningarna blir informationen svår att relatera till och kontrollera. Ofta är det också svårt att acceptera att du kan ha den kunskapen.

Det är bättre att utgå ifrån gemensamma grundsanningar när vi försöker nå fram.

Gemensam grund

Vi kan se det som att vi håller samtalet på markplan när vi väljer att tala om gemensamma grundsanningar.

Att politiker påverkas av särintressen, att korruption finns och kanske till och med är vanlig, samt att påverkanskampanjer är vanliga och ibland öppet uttalade, är exempel på sådana allmängiltiga sanningar.

Men om vi ifrån takvåningen basunerar ut ”World Economic Forum övade Event 201 månader innan samma pandemi bröt ut” [6,7] till dem som passerar förbi nedanför får vi svårt att nå fram.

Narrativen

Hur är de offentliga narrativen uppbyggda? För att uppnå propagandans mål har media och myndigheter sänt ut en ständig ström av ytliga och motsägelsefulla idéer. Med tiden har den offentliga berättelsen blivit allt tunnare och alltmer långsökt.

De som tagit till sig narrativet har byggt sin karta på motstridiga uppgifter. Kartan har blivit ett korthus. Det vingliga kartbygget tål inte att berättelsen kritiseras. Censur blir en nödvändighet.

Covidnarrativet

Hur är covidnarrativet uppbyggt och vad är det som behöver vara sant för att människor ska kunna tro på det? Grundantagandet är att det finns en allvarlig pandemi. På det har man byggt följande påstådda sanningar; [1]

• covidtesten fungerar och är noggranna,
• även om det inte alltid går att lita på politiker så är alltid myndigheter trovärdiga,
• det finns en effektiv översyn av sjukvårdssystemen och läkemedelsindustrin och
• all kritik är oseriös.

Med dessa sanningar drar man lätt slutsatsen att myndigheterna gör sitt bästa för att hantera situationen.

Det finns ytterligare påståenden som myndigheter och politiker anser är oomtvistliga;

• såväl effektiva behandlingar som naturlig immunitet saknas, eftersom det är ett nytt virus,
• vaccinen fungerar och är säkra, vilket det råder vetenskaplig konsensus om.

Skulle allt det här vara sant blir slutsatsen att injektionerna är nödvändiga.

Vi kan se att det finns flera sanningar som då saknas och behöver komma på kartan. Några exempel är; i många fall har på ett tveksamt sätt covid-19 angetts som dödsorsak och allvarligheten har därmed överdrivits, att det finns en utbredd vetenskaplig oenighet, media har inte skött sin uppgift som en objektiv granskare, översynen fungerar inte.

Illusionen om förklaringsdjup

Vi tror ofta att vi kan ge en förklaring till alla sanningar vi har på vår karta. Men om någon skulle be oss förklara hur vi vet att något av det vi tror är sant, upptäcker vi att vi i många fall inte kan det. Vi saknar förklaringsdjup. [1]

Illusionen om förklaringsdjup är vanlig och gäller oss alla. Om du inte kan förklara är det ofta bra att erkänna det och be att få återkomma. På det sättet förlorar du inte så mycket trovärdighet utan visar att du är mänsklig.

De som accepterat narrativen tror på flera ytliga idéer och får det extra svårt att förklara. Den som försöker förklara eller försvara sådana ytliga idéer kan själv upptäcka det motsägelsefulla i berättelsen. I vissa fall utlöser det kognitiv dissonans. Skriv då inte någon på näsan, utan försök istället mildra dissonansen.

En framkomlig väg

Så hur gör vi då för att nå fram?

En framkomlig väg är att först komma på samma sida. Väl där så anstränger vi oss att förstå varandras kartor. Med den förståelsen kan vi utgå ifrån de delar där vi har samsyn och tillsammans söka gemensam sanning.

Välj en väg i samtalen med mindre motstånd. Oroas inte över att vissa viktiga delar, för tillfället, är utom räckhåll. När man blivit varse om det motsägelsefulla och förtroendet för media och myndigheter bryts rämnar korthuset. Den som börjat ifrågasätta fortsätter så småningom att omvärdera även andra delar.

Chockterapi?

Man kan tänka sig andra metoder att nå fram. En sådan kan vi kalla chockterapi. Då använder vi oss av hårda bilder och budskap och ibland av rå humor för att visa upp det motsägelsefulla i den offentliga berättelsen.

För några var det just den hårda sanningen som fick dem att se igenom narrativen. Så chockterapi har fungerat. Ska vi vara ärliga har den här metoden hittills varit en av de mest flitigt använda.

Men långt ifrån alla är mottagliga för chockterapi. Man skulle rentav kunna misstänka att de flesta som är mottagliga för denna metod, redan har nåtts. De övriga behöver vi nå på andra sätt. [1]

Sammanfattning

Varje person har en unik och individuell karta, som representerar ens verklighetsuppfattning. Vi har byggt kartorna med hjälp av både självupplevda erfarenheter och erfarenheter från andra. Eftersom verkligheten har för mycket detaljer behöver vi filtrera information. Det gör vi på huvudsakligen tre sätt; vi raderar, förvränger och generaliserar. Att vi har filtrerat olika förklarar hur vi kan se saker på så olika sätt.

Om vi är i opposition när vi talar till varandra fungerar inte fakta, logik och förnuft. Det spelar inte någon roll hur övertygande våra argument är. De filtreras helt enkelt bort.

När vi känner propagandans fem grundregler kan vi lättare upptäcka när de används. Det är troligt att du upplever propaganda när; det är antingen för eller emot, nedsättande uttryck används, det är fördomsfullt, alla är överens och repetitionen är märkbar.

Utgå ifrån gemensamma grundsanningar när du försöker nå andra. Om vi basunerar ut sanningar ifrån takvåningen blir det svårt för dem som befinner sig på bottenplanet att ta till sig informationen. Utan de underliggande sanningarna blir informationen svår att relatera till och kontrollera.

En framkomlig väg för att nå andra är att först orientera sig och komma på samma sida. Väl där så kan vi börja att förstå varandras kartor. Med den förståelsen kan vi utgå ifrån de delar där vi har samsyn och tillsammans söka gemensam sanning.

Referenser

1. Reaching People, https://reachingpeople.net/
2. What is the average marketing budget by industry, Shepetyuk, https://merehead.com/blog/average-marketing-budget-different-business-areas/
3. Pfizer Spending Twice As Much On Selling Than Research?, Forbes, 2019, https://www.forbes.com/sites/greatspeculations/2019/12/09/pfizer-spending-twice-as-much-on-selling-than-research/
4. Europe: A History, Davies, 1996, https://en.wikipedia.org/wiki/Europe:_A_History
5. Bluffläkare och hälsogurus tjänar pengar på Corona, Expressen, 2020-03-21, https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/blufflakare-och-halsogurus-tjanar-pengar-pa-corona/
6. I oktober 2019 anordnade Johns Hopkins Center tillsammans med World Economic Forum och Bill and Melinda Gates Foundation gemensamt Event 201—en omfattande pandemi-övning som specifikt simulerade spridningen av ett coronavirus. Det faktum att övningen hölls bara månader innan de första rapporterna om smittspridning i Kina, och övningsscenariots slående likheter med det som komma skulle, har givit upphov till många spekulationer kring aktörernas faktiska roll i coronakrisen.
7. Event 201, a high-level pandemic exercise, 2019-10-18, New York, Johns Hopkins center for health security, https://www.centerforhealthsecurity.org/our-work/exercises/event201/

Materialet har tagits fram av Vi tillsammans i samarbete med Reaching People.