Emma-Linda Borg arbetade inom kommunal socialpsykiatri och blev avstängd utan lön för att hon inte ville ta ett PCR test. Det här är hennes berättelse om hur hon stod upp för sig själv och tog hjälp av jurist för att söka rättvisa.

Smittspårningen

En morgon i början av oktober, när jag kom till jobbet, blev jag kontaktad av chefen som informerade mig om att det påbörjats en smittspårning och att jag behövde testa mig. Anledningen var att jag hade träffat en annan anställd 6 dagar tidigare som testats positiv för covid-19.

Med tanke på min ståndpunkt i allt detta, svarade jag chefen att jag inte kommer testa mig. Chefen skulle återkomma med hur vi skulle gå tillväga i sådana fall. När hon sedan återkopplade, flera timmar senare, sade hon åt mig att om jag valde att inte testa mig ansågs jag som smittad och var tvungen att gå hem med sjuklön i 7 dagar.

Frisk men sjukskriven

Eftersom jag var frisk ansåg jag att om jag inte fick lov att jobba så skulle jag få fullt betalt om jag stannade hemma. Chefen sade att hon fick lägga mig som sjukskriven i systemet tillsvidare. Jag visste inte hur jag skulle gå tillväga så jag åkte motvilligt hem.

Väl hemma kände jag hur bisarrt det hela var, att jag skulle gå hemma, fullt frisk med sjuklön. Jag kontaktade chefen och meddelande att jag skulle åka och jobba dagen därpå, om jag inte fick skriftligt avtal på att få fullt betalt för att vara hemma. Som svar på detta fick jag besked att jag i så fall får strida för det utanför den fysiska arbetsplatsen.

Eftersom jag var symptomfri och fullt kapabel till att arbeta, åkte jag till jobbet. Väl på jobbet dök chefen upp tillsammans med en HR-konsult och sade åt mig att lämna arbetsplatsen, vilket jag inte gjorde. Då sade chefen att de skulle ringa Securitas. Sedan gick de sin väg.

Efter ytterligare en stund ringde någon som sade sig vara polis. Jag frågade om jag hade begått ett brott och vad de i så fall skulle göra åt situationen. Personen i luren svarade att han inte kunde göra något men sade åt mig att läsa på smittskyddslagen och att det kunde få konsekvenser för min anställning om jag inte följde arbetsplatsens policy.

Avstängd utan lön

Strax därpå ringde chefen mig och sade att de beslutat att jag numera var avstängd från arbetet utan lön i 30 dagar. Jag tog kontakt med chefen dagen efter via mail om att jag ville ha ett skriftligt dokument på min avstängning med en motivering. Fick ett autosvar att chefen var på semester de närmsta 2 dagarna.

Så jag skickade mejlet vidare till verksamhetschefen. Hon svarade att om jag kunde komma och hämta avtalet eller om jag var hemma så kunde de komma och lämna det till mig mellan 12-14. Vid 17-tiden kom två äldre damer och lade avtalet i brevlådan. På avtalet stod att jag var avstängd 30 dagar utan lön på grund av en pågående utredning och att det kan komma att förlängas med 30 dagar åt gången.

Anlitade jurist

Oj vad snabbt det hela hade eskalerat. För att få hjälp, beskrev jag min situation i en vänligt sinnad grupp på Facebook och bad om råd och tips. Flera nämnde Christian Slater som är jurist. Så jag tog kontakt med honom och han ville hjälpa mig.

Under tiden jag hade kontakt med juristen så kontaktade chefen mig och ville ha ett fysiskt möte med henne och HR-konsulten. Hon skrev även att jag kunde kontakta facket då det kunde vara till min fördel. Eftersom jag då hade anlitat en jurist så valde jag att låta kontakten fortsätta mellan min jurist och chefen. Juristen tog kontakt via mail med min arbetsplats där han tydliggjorde att deras tillvägagångssätt gentemot mig strider mot flera grundlagar.

Då hamnade ärendet plötsligt hos HR-chefen i Kommunen som ifrågasatte juristens befogenheter. HR-chefen begärde en fullmakt som visade att han hade laglig rätt att företräda mig. HR-chefen skrev även att de försökt nå mig för att få till ett möte där de ville höra min version av händelseförloppet, vilket juristen redan skrivit i påkallelsen inför MBL-förhandlingen.

En påkallelse är en kallelse till en förhandling vilken inleder ett skiljeförfarande. I påkallelsen framgick alla punkter där arbetsgivaren brutit mot lagar. Vi krävde skadestånd för min kränkande behandling och krävde att jag skulle få återgå till mitt arbete och få fullt betalt för hela tiden.

Förhandlingen

På mötet närvarade jag och juristen samt min chef, HR-chefen, HR-konsulten och förvaltningschefen. De ansåg att det blev problematiskt att ha mig kvar eftersom att jag inte följde kommunens policy. Deras förslag var att köpa ut mig med 6 månadslöner. I samråd med juristen antog jag erbjudandet då jag själv kände att jag inte ville arbeta kvar där efter hur illa jag blivit behandlad.

Ironiskt nog så frågade HR-chefen mig upprört, i slutet av mötet, varför jag inte bara kunde gått med på att ta ett test och fått ett svar 15 minuter senare. Jag insåg då hur drastiskt våra världsuppfattningar skiljde sig åt.

Juristfond

Juristen jobbade med mitt uppdrag under 11 timmar och hade resekostnader för att komma till förhandlingen i Skåne.

Jag gjorde en egen grupp på Facebook för att få hjälp och stöttning även med det ekonomiska. Jag tänkte att om jag gick hela vägen i denna sak så kunde det kanske även hjälpa fler att säga nej och veta hur de ska gå tillväga om något liknande händer dem. Jag skapade gruppen också med tanke på att vi med stöd av en juristfond skulle våga stå upp för våra rättigheter.

Absurt

Denna händelse skapar många tankar. Egentligen hade ju chefen inte befogenhet att kalla mig till en smittspårning eftersom att det ju är smittskyddsläkaren som ska göra det vid misstanke av smitta. Och vad nytta gör PCR-testerna? Det är ju känt att de inte är tillförlitliga vilket även framgår på FHMs hemsida.

Situationen var absurd. Det blir ju helt galet att jag fullt frisk ska testa mig eller anses vara smittad och gå hem med sjuklön. När jag inte gick med på det så blir jag avstängd 30 dagar till att börja med utan lön. De behandlar mig som en brottsling genom att hota med att Securitas ska komma och ta bort mig från arbetsplatsen men istället kontaktar någon mig som säger sig vara polis.

Att bli behandlad på detta sätt kändes fruktansvärt. Att bli kränkt bara för att jag valde att stå upp för mig själv och inte tillåta någon annan att ta sig rätten att bestämma över min kropp.

Vi måste våga stå upp för oss själva

Är det så här vi vill leva? Att någon annan ska ha rätt att bestämma över våra liv och kroppar som är vår egendom? Vill vi att våra barn ska växa upp utan rättigheter att få bestämma över sina liv?

Vi måste börja säga nej och inte gå med på dessa galenskaper på grund av rädsla, för att detta ska få ett slut. Det handlar om frihet och rätten att bestämma över våra liv och kroppar. Att känna att vi står upp för det vi vet och tror på och att vara sanna mot oss själva. Vi måste börja ta ansvar för oss själva och inte lägga över ansvaret på auktoriteter.

Vi har makt och kraft om vi tillsammans står starka i detta.